Ja visst gör det ont
Och dansen börjar imorgon, tjoho! Jag har verkligen längtat efter den. Imorgon har vi halv hemstudiedag också, vilket betyder att vi bara har mentor och svenska. Sen får man ju en massa läxor att jobba med hemma, men det gör inte så mycket. Så imorgon kommer nog bli en ganska skön dag. Det får man hoppas.
Och här är dikten.
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Taiwan, sommar 08.
Sv; Jo det var lite lustigt ;) Haha.
Men kan du inte skriva den dikten här på bloggen? Har aldrig hört den tror jag..